Validering
I de fem nordiska länderna används olika begrepp för den företeelse i Sverige kallas ”validering”. Detta handlar inte bara om att länderna har olika språk, utan också om att respektive land lägger tyngdpunkten något olika i sitt sätt att definiera företeelsen.
Danmark, Norge och Island använder först och främst begreppet ”reell kompetens” – på danska och norska ”realkompetencer” respektive ”realkompetanse” och på isländska ”raunfærni”.
På isländska har man även begreppet ”raunfærnimat”, som kan översättas som ”värdering av reell kompetens”. Detta isländska begrepp innefattar en valideringsprocess med fem delar: information, kartläggning, analyssamtal, verifikation och dokumentation.
I svensk policy har validering definierats som ”en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats” (Ds 2003:23).
I Danmark finns inget ”heltäckande” begrepp som motsvarar ”validering”. Den reella kompetensen kan ges erkännande (anerkendelse) i relation till en utbildning genom olika former av kompetensbedömning. Regeringens aktuella initiativ handlar till sin titel om slutresultatet, ”anerkendelse af realkompetence i uddannelserne”, men det lagförslag som finns handlar även om den process som kommer före, och som individen ska ha rättigheter till, nämligen bedömningen (”individuel [real]kompetencevurdering”). Till grund för bedömningen (vurdering) kan ligga en ”kompetenceafklaring”, en ”individuel kompetencevurdering”, och/eller dokumentation i en portfolio.
På norska betecknas valideringsaktiviteten som ”dokumentasjon og verdsetting av realkompetanse”. Dokumentation står då för ett attesterat dokument som visar den realkompetens som en person innehar. En offentlig dokumentation är ett sådant dokument som värderats i relation till kraven i det offentliga utbildningssystemet, och kan utgöras av kompetensbevis, ”vitnemål” eller ”fag/svennebrev”. Kompetensbevis ska utfärdas efter en genomförd värdering (verdsetting) av realkompetens. ”Verdsetting av realkompetanse” innebär i sin tur en process där personen får sin kompetens värderad och erkänd i förhållande till något användningsområde, till exempel arbetsliv, samhällsliv eller det offentliga utbildningssystemet.
I Finland beskrivs validering som ”värdering av vad som har lärts”. Begreppet på finska är ”aiemmin opitun tunnistaminen ja tunnustaminen”, som även kan översättas som ”erkännande och validering av tidigare lärande”, men man använder också ordet ”validaatio” på finska. I detta innefattar man identifiering, erkännande och värdering av tidigare lärande.
Arbetet med att utveckla värdering och dokumentation av reell kompetens (validering) har i hög prioritet samtliga nordiska länder. I höger spalt finns beskrivningar om validering i de olika nordiska länderna.