Professor Tiiu Kurme från universitetet i Tallinn brukar säga, att människan kan lära sig genom att samla kunskap och färdigheter, genom erfarenheter eller i vardagen eller helt sporadiskt.
Lärande som baserar sig på samlande av kunskap och färdigheter sker oftast i skolan. Goda samlare belönas med ett intyg för ett lyckat arbete. Erfarenhetsbaserat lärande sker exempelvis på arbetsplatsen. Människan lär sig varje dag nya saker när han / hon jobbar – ifall av att lärandet är naturligt för henne. Erfarenhetsbaserat lärande sker också i sångkörer och dansgrupper, på språkkurser i den icke formella utbildningssektorn osv.
Sporadiskt lärande eller informellt lärande sker vid läsande, diskuterande, tänkande och lyssnande. Var och en känner säkert till fenomenet att någon sak kan klarna i sinnet utan desto vidare koncentration eller ansträngningar. Sådant lärande bara händer.
Dagens problem är att lärande som baserar sig på att samla information i klassrum, föreläsningssalar och laboratorier har uppskattats sedan länge när lärandet som sker på arbetsplatser, vid icke formell utbildning / folkbildning och hobbyaktiviteter inte uppskattats på samma sätt. Till exempel i Estland anser man inte att lära sig nya sånger i en sångkör räknas som inlärning, utbildning eller anskaffande av nya färdigheter utan enbart som fritidssyssla. Samma inställning gäller inlärning genom självständigt läsande, diskussioner och tänkande.
Det är positivt att förändringar på väg. Både i Norden och i Baltikum försöker man hitta olika vägar för att validera erfarenhetsbaserat och informellt lärande. Man främjar ärendet via konferenser och gemensamma forskningsprojekt. Hoppeligen lär vi oss snart att ge erfarenhetsbaserat och vardagligt lärande det värde de förtjänar.
Detta nummer av DialogWeb berättar om erfarenheter av validering i Norden och Estland samt belyser dess framtidsutsikter. Trevliga läsestunder!
Raivo Juurak
Baltisk redaktör för DialogWeb